Ett vardagsrums bekännelser

Ett vardagsrums bekännelser

en berättelse med en akt

___________________________

morgonen kom med ett ryck.

Soffans trånghet vecklade ut sig med en obalanserad krånglighet

Bordet kom till hans hjälp

Tankars grumlighet sa: Köket!

Vatten drogs ner med glupskhet

En droppe fastnade i mungipan, vickade till, rann ner för hakan

Sakta började kroppen vakna

Bilden av hur hans hem såg ut kom alltmer fram

Slängda kläder uttryckte iver och intensitet

Tv hade brutit ett ben

Soffan pressade krukväxterna mot väggen

Kläder….?

Han upptäckte sin egen nakenhet

Blicken såg något i ögonvrån, tittade mot kylskåpet, Va!

______________________________

Han läste det en gång till

Tuschpennan som låg på golvet måste fått eget liv under natten

Bokstäverna skrev Sonja, ett telefonnummer och ett hjärta

Kaffe!

Osäkerheten och minnets svaghet lade på ett par extra mått

Sonja? Sonja…..? SONJA!

Numret ringde upp morgonens tillfälliga minnestörning

Han kände hur hårets lockiga kurvor satt kvar i fingerspetsarna

Två blickar som mötts, för att snarast dela en taxi

Vinet hälldes upp

Lutade sig tillbaka mot glasets runda form

Handen kunde inte hålla sig

Tog tag i glaset och tryckte det mot sin mun

______________________________

först bara en smak av druvans mjuka runda karaktär

Sen, vinets kropp, som kom allt mer fram, tryckte sig mot gommen

Tungan virvlade runt allt ivrigare i vinets intensiva ström

Vinet fick dem att ge efter för sin återhållsamhet

De släppte in varandra in på livet

En ärlig nakenhet infann sig

Korkskruven skruvades in i korken

Trängde allt längre in

Korken tog tid på sig att komma ut

Till sist kom den loss

Vinets första doft fick dem att flämta

Vinrankans rötter pressade hennes sinnen till sin yttersta gräns

Kraften i vinet nådde dem samtidigt

Allting bara kom

______________________________

Smakbeskrivningarna, inlevelsen, ropen efter mer

Varje droppe var en sådan njutning att de inte visste var de skulle ta vägen

Glasen sattes till sist ner på bordet

Hon undrade om grannarna hörde och de började skratta

Deras ögon möttes

Han försökte kyssa henne men hon bara log och sa:

Finns det mer vin?

Claus Leopold, 1992