Ett vardagsrums bekännelser
en berättelse med en akt
___________________________
morgonen kom med ett ryck.
Soffans trånghet vecklade ut sig med en obalanserad krånglighet
Bordet kom till hans hjälp
Tankars grumlighet sa: Köket!
Vatten drogs ner med glupskhet
En droppe fastnade i mungipan, vickade till, rann ner för hakan
Sakta började kroppen vakna
Bilden av hur hans hem såg ut kom alltmer fram
Slängda kläder uttryckte iver och intensitet
Tv hade brutit ett ben
Soffan pressade krukväxterna mot väggen
Kläder….?
Han upptäckte sin egen nakenhet
Blicken såg något i ögonvrån, tittade mot kylskåpet, Va!
______________________________
Han läste det en gång till
Tuschpennan som låg på golvet måste fått eget liv under natten
Bokstäverna skrev Sonja, ett telefonnummer och ett hjärta
Kaffe!
Osäkerheten och minnets svaghet lade på ett par extra mått
Sonja? Sonja…..? SONJA!
Numret ringde upp morgonens tillfälliga minnestörning
Han kände hur hårets lockiga kurvor satt kvar i fingerspetsarna
Två blickar som mötts, för att snarast dela en taxi
Vinet hälldes upp
Lutade sig tillbaka mot glasets runda form
Handen kunde inte hålla sig
Tog tag i glaset och tryckte det mot sin mun
______________________________
först bara en smak av druvans mjuka runda karaktär
Sen, vinets kropp, som kom allt mer fram, tryckte sig mot gommen
Tungan virvlade runt allt ivrigare i vinets intensiva ström
Vinet fick dem att ge efter för sin återhållsamhet
De släppte in varandra in på livet
En ärlig nakenhet infann sig
Korkskruven skruvades in i korken
Trängde allt längre in
Korken tog tid på sig att komma ut
Till sist kom den loss
Vinets första doft fick dem att flämta
Vinrankans rötter pressade hennes sinnen till sin yttersta gräns
Kraften i vinet nådde dem samtidigt
Allting bara kom
______________________________
Smakbeskrivningarna, inlevelsen, ropen efter mer
Varje droppe var en sådan njutning att de inte visste var de skulle ta vägen
Glasen sattes till sist ner på bordet
Hon undrade om grannarna hörde och de började skratta
Deras ögon möttes
Han försökte kyssa henne men hon bara log och sa:
Finns det mer vin?
Claus Leopold, 1992